Vet inte riktigt vad det finns intresse av att få mer av här i bloggen, då det är ganska skralt med kommentarer ;) Men tänkte berätta mer för er mig och min träning. Vad ska man säga.. Från att inte träna ALLS till att bli beroende, hur kan man förklara det egentligen?..

 

Har ju alltid haft ridningen, spelade innebandy och dansade ett tag men det är allt. Ni som inte känner mig vet ju inte så mycket om mig. Men har alltid varit lång och stått stadigt på mina stolpiga ben, inte haft problem med vikt om man säger så. Förutom underviktig men om man tänker åt de andra hållet. Jag har heller inte haft något som helst intresse för träning, alltså träning träning. Har tyckt det rent ut sagt varit skit tråkigt! Men från att tycka det är skit till en blogg om just träning. What happend?

 

Vi alla har komplex mer eller mindre, jag har haft enorma komplex, därav tror jag min omotivation till träning, för har man komplex sätter man press på sig själv, och den pressen man sätter på sig själv för att man vill älska sitt utseende tror jag gör mer ont än gott. För mig va pressen pain in the ass rent utsagt. Istället för att jobba på den "perfekta" kroppen, började jag jobba med mig själv och mitt tankesätt.

 

Efter mycket om och men, då menar jag mycket, så börja jag sakta men säkert att acceptera mig själv. Jag ser ut som jag gör och jag är fin som jag är. När man har börjat komma in på de tankebanorna har man kommit en bit. Självklart finns komplexen kvar i bakhuvudet och vissa dagar vill man bara spy på sig själv, ni kanske känner igen er? Men i alla fall, när jag börjat acceptera mig själv mer så gav jag mig på träningen igen. Pass är inte min grej så gav mig på gymmet.

 

Och här står jag idag, gymälskare, hälsosam och mår toppen! När pressen försvann så kom motivationen, viljan och känslan av att det faktiskt kändes kul att gå iväg och träna. Pressen förstörde för mig men idag mår jag as bra ärligt talat. Jag tränar för att jag VILL och för att jag ska MÅ BRA, inget annat. Självklart så har man ett mål, man behöver ha något som ger än en extra push. Men det är egentligen inte målbilden jag lägger energi på, även om den finns där. Utan det är de som motiverar mig, allt ifrån bilder och texter. Det är de som motiverar som jag lägger ner lite mer energi på, för stirrar man sig blind på målet tror jag att man lätt tappar motivationen.

 

Ni får se det som ett tips eller bara en tråkig text, men this is my story. Det ska vara kul att träna, glöm aldrig det.