Har pratat om det förut, men finns ingen anledning att inte ta upp det igen. Jag är lång som en giraff som dem flesta säkert vet om. Stadiga 182 cm. När man var liten fick man alltid höra att man långa tjejer är så snyggt och fint. Man var riktigt stolt över att vara dom där centimetrarna längre än alla andra. Jag har alltid varit lång, längre än andra. Men som ni vet så ändras mycket med tiden. Idag är jag 182 cm lång, som en skyskrapa. Och något jag fullkomligt älskar är höga klackar, riktigt höga. Och där har vi dagens problem! Från att ha gått från en stolt lång tjej till en osäker tjej som vill glida runt i high heels. Jag har alltid varit en som står på mig, och det gör jag. Men att folk ska klanka ner, alltid slänga den där kommenatren "Du blir så jäkla lång!!". Jag har till och med fått höra "Får du något syre där uppe?". Jag slänger bak kommentarerna i huvudet, försöker alltid förtränga. Men klart som tusan att dom finns kvar i bakhuvudet. Jag tycker det är synd att långa tjejer ska få höra sånt, för jag tror inte att jag är ensam om det här. Jag är glad att jag är stark, jag bryr mig inte lika mycket längre. Iaf visas det inte utåt. Folk som slänger kommentarerna vet inte ens att jag får tio gånger bättre hållning i högklackat än plattskor=en rygg som jag inte kommer få ont i. Att gå i högklackat i skolan är det värsta, för det är där kommentarerna kommer. Går jag i det på fritiden, på stan och liknande. Nobody cares, visst folk ger blickar men det omvänder man till något bra. Jag önskar att fler långa tjejer vågar göra som jag. Ha på er det ni vill, var stolta, även fast det kan vara svårt ibland. Det är viktigt att stå på sig, framförallt om det är något man tycker om och som är just du. För att du är du, det är viktigt.

 

Love Erica